När jag vaknar upp första dagen i Chennai mår jag inte helt toppen. Jag mår lite illa men har faktiskt inte så ont i magen. Jag bestämmer mig för att vara på den ”säkra sidan” och ta ett besök på deras indiska toalett. Väl där börjar jag må ännu sämre och efter någon timme är kroppen tömd på i princip allt den går att tömmas på… Tyvärr innebar detta att jag blev tvungen att ställa in dagens planerade utflykt. Istället gick jag och la mig för att sova i tre timmar. När jag vaknade kände jag mig lite bättre och lyckades få ur mig lite till på toan. Jag la också märke till att det sved på fötterna (ungefär som pissmyror) och efter en liten stund hittade jag också pissmyror i sängen. Där kunde jag ju inte ligga kvar så tog jag två tabletter av det receptfria läkemedlet Operamid och satte mig och läste en bok.
Jag började också fundera på vad som orsakat magproblemen. Var det något från buffén kvällen innan? Något på flyget? De tre klunkar kranvatten (vet fortfarande inte om det var kranvatten?) jag druckit kvällen innan?
När jag tröttnat på boken tänkte jag göra lite nytta och slänga upp en bloggpost. Så jag drog igång datorn… I tangentbordet kröp det en massa myror, och inte nog med det, var tredje myra släpade på ett myrägg. Så tillbaks till väskan där datorn legat och där fann jag källan. Två små paket med ”indisk kladdkaka”, som vi sparat från flyget dagen, var fulla av myror och myrägg. Man börjar ju undra vad de har för hygien vid tillverkandet av indisk flygplansmat. Kanske var flygmaten även källan till min magsjuka?
Några av de pissmyror som lyckats ta sig ur chokladkakorna
Hur som helst, efter upptäckten blev det sanering av dator och resten som legat i samma väska. Jag kände mig lite bättre och började tänka på hur långtråkig dagen skulle bli att sitta ensam där med Muthus föräldrar. Strax efter fick jag dock det positiva beskedet att deras bil gått sönder och att de skulle skicka en ny, denna skulle också kunna hämta upp mig.
Jag hängde med och klarade av en 50 minuter lång resa i en skumpande indisk bil som sicksackade sig fram mellan mötande bussar och kor som betade längs vägen. När vi kom fram till målet stack de indiska grabbarna en kokosnöt i famnen på mig och resten av dagen hängde jag med så bra jag kunde…
Om jag blev bättre av kokosnöten vet jag inte, men det var nog bra att få i sig lite vätska
Jag vill inte påstå att jag mår bra nu tre dagar senare. Men vi har tillgång till en ”Western style”-toa och jag mår inte illa. Så för att vara Indien är det nog ändå ganska bra 
Taggar: Indien, jakob naredi, Resor