Efter våra hektiska och något jobbiga dagar i New Delhi så tog vi oss vidare till något mer (men bara lite) lugnare Chennai. Där är det i alla fall något mindre turisthetsigt.
Under de två dagar vi spenderade på denna ort så bodde vi hemma hos en medlem i vårt arbetslag, nämligen Muthu som är redigt grym på WordPress. Ja, ni som har anlitat oss vet vad jag pratar om!
Förutom Muthu så bodde även hela hans familj där bestående av hans mor, far och lillebror som alla tog väl hand om oss. Att bo hos en indisk familj och få insikt i hur de lever har varit en fantastisk upplevelse. Största utmaningen var den indiska toaletten. Alltså ett hål i golvet och inget toapapper 🙂 Men vi klarade det. Även Jakob under hans magsjuka som kom som ett brev på posten precis när vi skulle åka ut på vår första utflykt.
Resans höjdpunkt tror jag måste vara den frukost som Muthus härliga mor serverade oss varje morgon. Helt otroligt gott, och en tanke bakom varje del av måltiden för matsmältning osv.
Jakob blev som ni förstår sängliggande men jag lämnade honom i sticket för att inte göra våra värdar besvikna då de bokat både bil och chaufför för en hel dag.
Vårt första stopp blev en häckningsplats för fåglar som flyger hit från hela världen och är där under en period. Jag är ingen fågelfantast eller fågelskådare men det var riktigt grymt att se dessa mängder fåglar. 500 000 fåglar! Här spenderade vi ca 1 timme, och under denna tid hade jag nästan skaffat mig en Indisk fru. Tur att mina Indiska vänner avstyrde bröllopet innan det var för sent 🙂
Vi avslutade här med en Indisk variant av Te, där det är typ 20% Te och resten varm mjölk med kardemumma eller liknande. Sinnessjukt gott måste jag säga! Jag som inte dricker ”Blask-Te”.
Sedan hoppade vi in i bilen igen för att ta oss till nästa stopp, men vi kom inte så långt innan bilens växellåda brakade ihop mitt ute på landet. Ersättningsbilen ringdes in men skulle dröja ca en och en halv timme innan den nådde oss. Allt händer ju av en anledningen, och anledningen här var att Jakob nu skulle bli upphämtad från sjukbädd och komma med på aktivitet nummer två. Medan vi väntade på Jakob tycket Indierna att vi skulle bege oss ut på en upptäcktsfärd i skogen. Och det gjorde vi. Och till slut kom vi fram till en sjö som gav mig Krokodilkänsla, men fick tyvärr inte se någon.
När Jakob och nya bilen till slut kom begav vi oss vidare ca 1 timme med bil innan vi nådde ettt historiskt ställe som jag inte kommer ihåg namnet på. För att göra historien kring detta område kort så har de alltså karvat ut tempel, byggnader och statyer från ett enda berg. Helt otroligt skickligt för en massa hundra år sedan.
Efter denna sightseeing så begav vi oss till stranden där jag fick känna på hur det är att vara bloggkändis. Folk som vill fotas, klämma och känna, ställa frågor, gifta bort sina döttrar osv osv 😉 Rätt roligt måste jag säga. Vissa av fascination och troligen en del för att man ser lite udda ut så de kan sätta upp en bild hemma att skratta åt. Tyvärr blev det inget bada av här men Jakob badade i alla fall fötterna.
Trötta efter denna 13 timmar långa utflykt åkte vi sedan hemåt igen och gick genast och la oss för att orka med dag två.
Har ni någon gång sett en dokumentär där de visar Indier som åker tåg? Där det hänger folk utanför med dörrarna uppe och att det är så fullt att rusningstid i Stockholms T-bana ser löjligt ut? Vi har upplevt det på riktigt. På morgonen dag två, efter att ha sovit ut ordentligt packade vi våra väskor och hoppade på ett lokaltåg. Vi kom på men det fick pressas rejält bakifrån och det var nog en del stackare som fick bli lite klämda tyvärr. Hann inte tänka så mycket på att det var läskigt, mer ”fan vad trång det är här” 🙂 Efter ett tågbyte där vi lyckades sno en sittplats så kom vi fram till Chennais centralstation där vi låste inte vårt baggage för att lättare kunna ta oss ann den shopping som väntade de nästkommande timmarna.
Shoppingrundan utförde vi i ett stort Shoppingkomplex, med butiker med fasta priser. Så tyvärr fick Prutar-Jakob backa lite här. Men han shoppade loss ändå. Själv köpte jag leksaker till barnen för 5000 Rupies. Jag måste skämma bort dem lite nu när jag lämnat dem under 17 dagar.
När vi kände oss färdigshoppade tog vi en Auto Rikshaw tillbaka till Centralstationen för att stiga ombord på dett nattåg som skulle ta oss vidare till Kochin där vi nu är. Mer om den resan i en separat post.
Ett par av punkterna fixade vi för en månad sen men de får ändå räknas som "nyheter" eftersom vi inte nämnt dem här innan.
